Hinner man inte fånga alla bollar så får man ta dom som studsar upp igen

Artisten, aktivisten och debattören Behrang Miri rappar nästan också när han pratar. Det går fort, han har mycket att säga – och han förekommer nästan alla mina frågor. Men så har han också varit med om mycket i sitt knappt trettio-åriga liv. För några veckor sedan deltog han på Bygg fred i Uppsala. De som såg och hörde honom berättar om en alldeles särskild närvaro i hans uppträdande.

Jag ringer upp honom för att höra varifrån hans inspiration och kraft kommer, hur han ser på religion och det svenska samhället.

– Inspiration får jag från möten med människor i vardagen. Som när jag åker taxi, intervjuas av en journalist eller jobbar med aktivister. Vardagens berättelser – folk som kämpar. När jag ser att det finns människor som kämpar får jag inspiration att fortsätta Behrang_Miri_7presskämpa.

Behrang säger att han inte tar något för givet, det livet han lever i Sverige hade aldrig varit möjligt i Iran, där han är född. När Behrang var tre år gammal flydde han och hans föräldrar till Sverige. De lämnade ett Iran som hade förändrats och blivit en totalitär stat.

– Mina föräldrar kommer från religiösa hem men jag tror att deras uppväxt i ett repressivt samhälle kvävde intresset för religion. De var mer politiskt engagerade i vänsterrörelsen. Men det är viktigt att förstå att regimen i Iran inte är representativ för Islam, säger Behrang.

Han gillar inte att man dumförkarar religiösa människor. Även om religion många gånger missbrukas så menar Behrang att religion i sig kan vara frigörande och ett verktyg i motståndsrörelser, oavsett religiös tillhörighet. En stor inspirationskälla är den sydamerikanska befrielseteologin som sätter de fattiga i centrum. Han nämner också Martin Luther King som var kristen, Malcolm X som var muslim och Gandhi som var hindu, exempel på hur religion fungerat som grund för motstånd och samhällsförändring.

I äldre tonåren började hans intresse för religion att växa. Behrang berättar att han läste på om alla möjliga trosriktningar. Så fick han möjlighet att resa i ett projekt finansierat av Forum syd till Sydafrika för att spela in en film i mitten av 2000-talet. I Kapstaden träffade han många inspirerande människor.

– Det slog mig att i kampen mot apartheid så var alla religiösa grupper enade. En kväll satt jag och samtalade med en imam, en präst och en rastafari. De berättade att på fredagarna brukade prästen besöka moskén och be en bön och imamen kom till gudstjänsten på söndagen. När jag förstod den kamratskapen kände jag – wow!

Idag kallar sig Behrang muslim och är bland annat aktiv i det muslimska civilsamhället, inte minst i Malmö där han bor. Men han tycker också det är viktigt att jobba gränsöverskridande och har därför lång erfarenhet av att arbeta i olika interreligiösa sammanhang, gärna med folkbildning i till exempel Svenska kyrkan och som styrelseledamot i studieförbundet Sensus.

– Det finns så många gemensamma nämnare mellan de abrahamitiska religionerna, judendom, kristendom och islam. De flesta religioner står ju för människors lika värde och mänskliga rättigheter.

Han återkommer ofta till att mångfald är viktigt, att vi kan lära mycket av varandra utan att missionera eller komma med pekpinnar. Men religion är något som man över huvud taget inte pratar mycket om i det sekulariserade Sverige. Och det är synd tycker Behrang:

– När det gäller rasismen mot till exempel romer och den växande islamofobin måste vi se religion som ett verktyg att motverka detta – man måste veta vad islam är för att bekämpa islamofobi.

– Islam är en naturlig del av Sverige idag, liksom många andra religioner. Alla högtider borde kunna firas mitt i stan, i parkerna så att vi syns och kan möta människor av olika traditioner för att dela varandras berättelser.

Han berättar att i augusti firades Eid i Folkets park i Malmö för första gången. Ett roligt och viktigt sätt utmana och förändra samhället! För Sverige är inte längre vad det än gång var konstaterar Behrang:

– Vi har sålt ut vår välfärd, vi är ingen utopi.

Det märks inte minst i vårt flyktingmottagande menar han och pekar på att religion också kan vara ett verktyg för socialt arbete.

– Många kyrkor har gjort fantastiska insatser för asylsökande och flyktingar – av humanistiska skäl, utan att missionera. Men de religiösa infrastrukturerna får aldrig ta över välfärdens roll. Staten måste se till att alla får samma möjligheter.

Är du hoppfull inför framtiden?

– Förändring sker inte per automatik.

Han räknar upp utmaningarna; rasistiska partiers frammarsch i Europa, det ökade antalet människor som flyr konfliktområden som Syrien, utförsäljningen av välfärden och så vidare. Så nämner han en dikt om vikten av motstånd. Det är den tyska pastorn Martin Niemöller som genomlevde andra världskriget:

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Nog protesterar Behrang. I alla möjliga sammanhang. Samtidigt som han gör färdigt ett nytt album som kommer nästa år, och en bok, och snart kommer vi se honom i TV igen. Och höra honom i radio.

Hur hinner du med?

– Hinner man inte fånga alla bollar så får man ta dom som studsar upp igen.

Matilda Pearson, kommunikatör, Svenska missionsrådet

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.