Veckans porträtt

Premiärdags! Under rubriken ”Veckans porträtt” kommer vi varje torsdag här på hemsidan få möta en person/organisation som själv drabbats av våld eller våldtäkt eller som arbetar med att hjälpa andra som drabbats.

Det handlar om Indien, Bangladesh och om Sverige. Sexuellt och könsbaserat våld är en fråga som löper över gränser och genom alla nationer. Equmeniakyrkan är en av alla kyrkor i världen som vill vara med och driva kampanjen ” Thursdays in Black”. En kampanj som startades av Kyrkornas Världsråd (KV) på 1980-talet och som aktualiserades i samband med KVs generalförsamling i Busan i höstas. Varje torsdag är uppmaningen att klä sig i svart för att på ett symboliskt sätt markera mot sexuellt och könsbaserat våld.

Det är en kampanj som är en del av en global rörelse som kräver en värld utan våldtäkt och våld. Den har sitt ursprung i grupper som Mödrar till de försvunna i Argentina som samlas varje torsdag till en tyst protest mot att de förlorade sina älskade under militärdiktaturen. Ett annat exempel är Kvinnor i svart-rörelser i Bosnien som protesterade mot våldtäktslägren under kriget där.

Kampanj1
Moumita Biswas, t v, med kollega

Moumita Biswas är kordinator för kvinno- och genusfrågor i Nordindiska kyrkans biskopsdöme i Kolkata. Där arbetar man strategiskt med olika former av träningar för att bekämpa könsbaserat våld, både i byar och genom bibelstudier i kyrkan.

-Jag kallar mig själv för en “ wounded healer” (skadad helare). Även om jag är en stark, ekonomiskt oberoende och utbildad kvinna så har jag plågats av våld i mitt äktenskap. Det var under den här smärtsamma tiden som jag insåg att även om Jesus kropp också var skadad, så hade han styrkan att hela världen. Och jag förstod att Gud också hade gett mig styrka och ett kall att hjälpa utsatta kvinnor.

Indien har sedan vintern 2012, då en kvinna dog efter de skador hon fick av en gruppvåldtäkt på en buss, blivit uppmärksammat för en rad brutala övergrepp på kvinnor. Moumita Biswas berättar om hur våldtäktskulturen har ökat i omfattning i hennes hemland. Att det inte ens är säkert att promenera till skolan, och att våldtäkter inom äktenskapet är vanliga.

– Igår blev en kvinna våldtagen i min hemstad, mitt på ljusa dagen när hon hämtade ut pengar från bankomaten. Och förra året blev en ung vän till mig gruppvåldtagen, efteråt kastades hon ut på gatan. Det här händer dem som vi kallar våra systrar och döttrar; och kyrkan kan inte bara vara tyst och be. Bönerna måste omsättas i handling

Moumita Biswas berättar att de brukar stå utanför sitt kontor eller på huvudgatan i stan och ha en banner eller prata med människor som passerar förbi.
-En av våra praktikanter, Tatagatha, har också börjat föra dialog med taxichaufförer, för att de inte ska vägra att köra kvinnor på natten. En kvinna här blev gruppvåldtagen på en buss efter att en taxi vägrat köra henne. Här är det ett stort problem att taxiförarna inte vill ta en körning om distansen är för kort, eftersom bensinpriserna är höga och de behöver tjäna mer pengar.

-Könsbaserat våld är som ett monster som kommer ut ur garderoben. Och det här monstret finns i varje land, i varje skrymsle och hörn. Equmeniakyrkan kan sprida både hoppfulla berättelser och berättelser om våldet som pågår. Både för att öka medvetenheten i Sverige, och för att vara en del av bönerna för detta.

Text: Åsa Runström, Equmeniakyrkan
www.equmeniakyrkan.se 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page